Under 1960-talet fanns det långt gångna planer att bygga ut Laisälven och Vindelälven för vattenkraft. Det ledde till stora protester som omfattade lokala krafter, artister, forskare och politiker från hela Sverige. Mer om det kan man läsa i skriften Kampen om Vindelälven som finns på Västerbottens museums hemsida. Evert Taube skrev visan Änglamark som en del i kampen att rädda älven från vattenkraftsutbyggnad och som en hyllning till den svenska naturen. Visan blev hans sista publicerade visa.

1967 skrev Evert Taube även ett öppet telegram till dåvarande statsminister Tage Erlander som bland annat löd:

om detta får ske då ska djävulen och inte jag vara svensk. Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död”.


Under tidigt 1970-tal skyddades Vindelälven i lag från att byggas ut och 1993 utsågs Vindelälven till Nationalälv av Sveriges riksdag, tillsammans med Torneälven, Kalixälven och Piteälven.

Vid åttio års ålder blev Evert Taube erbjuden att spela rollen som sig själv i filmen Äppelkriget (1971), skapad av Hans Alfredson och Tage Danielsson. Samarbetet resulterade även i att visan kom att bli filmens ledmotiv, framförd av Sven-Bertil Taube. Tillsammans med begreppet änglamark, gjorde han “ett lyriskt koncentrat av filmens vädjan om miljömedvetenhet och vår plikt att värna den jord som är oss given“. Tanken att naturen utgör en gudomlig gåva som människan måste förvalta väl hade länge funnits i Taubes diktning, långt före den moderna miljörörelsens genombrott på 1960-talet.

När Taube fyllde 85 år, den 12 mars 1975, kom en poetisk hyllning från Hasse och Tage.

Snödroppar niger i vårliga backar
och vassarna vaggar och bugar och tackar.
Det stiger ett fyrfota leve från djuren som,
tack vare dig, finns kvar i naturen.

Om vår goda vilja var lika stark,
så vore jorden en Änglamark.

Här kan vi höra Lisa Nilsson framföra visan i nytappning